Enligt rapporter idag kommer den så kallade Public-service komittén att föreslå regeringen att ta bort tv-avgiften och ersätta den med en skatt.
Det är ett dåligt förslag.
Statliga medier är något som diktaturer ägnar sig åt. Själva begreppen "statstelevision" eller "den statligt kontrollerade radion" får en att omedelbart associera till militärparader, förtryck och censur. Visserligen är det något av en följetong i svensk politik att de borgerliga anklagar public service för att vara partisk (det vill säga alltför vänster), och att vänstern anklagar public service för att inte vara tillräckligt opartisk (det vill säga inte tillräckligt vänster) men medieforskare har gång på gång motbevisat dessa påståenden. Det nuvarande förslaget riskerar dock att snabbt ändra på den saken.
Som vi sett under sommaren är det lätt för statens företrädare att glömma att de representerar medborgarna och inte sina partipolitiska intressen. Framför allt när deras egna representation ska granskas (näringsdepartementet- I'm looking at you!). Visst, det kan verka långsökt, men kan vi vara helt säkra på att skattefinansierade redaktioner kommer att kunna bibehålla sin opartiskhet? Hur länge dröjer det innan man börjar ringa till ministrar och departement för att förvarna om kommande granskningar? Kommer inslag att skjutas upp eller vinklas om för att tjäna den regerande majoriteten?
Den genomsnittliga skattebetalaren kommer naturligtvis också att vilja ha synpunkter på vad skattepengarna går till. Alla partier med ambitioner att sitta i regering måste nu utarbeta en radio- och tv-politik, där man avgör vad de skattekronor som finansierar statsmedierna ska användas till. Det är minst sagt troligt att debatten kan komma att bli högljudd.
För hur är det egentligen med alla de där kulturvänsterprogrammen? Kobra, Babel, allt vad fan de nu heter- när Dallas istället går i TV4?! Upprörande, minst sagt, en felsatsning! Och det här med sporten: är det verkligen rimligt att skattebetalarna finansierar alla dessa sändningar från diverse hästsportevenemang när man inte sänder en enda hel match allsvensk fotboll? Avgå, regeringen! Och utbildningsradion: ska staten bestämma vad en ska lära sig? Näppeligen! Dessutom är det onödigt att ha en utbildningsradio. Skattemedlen är mycket bättre spenderade på andra saker. Till exempel allsvensk fotboll.
Jag hävdar att detta med finansieringen är en ideologisk fråga. Det finns vissa som anser att all verksamhet blir effektivare, mer kvalitetsinriktad och i största allmänhet bättre bara den bedrivs i bolagsform på en konkurrensutsatt marknad. Denna åsikt har varit särskilt stark bland de kulturpolitiker som tillsatts av den nuvarande borgerliga regeringen. För många av dessa personer är ett krympande av omfånget för eller helt avskaffande av public service ett naturligt steg. En viss borgerliga kulturminister struntade till exempel helt i att betala TV-avgift (för övrigt med argumentet att statlig television är principiellt fel).
Problemet med den här inställningen, anser jag, är mediernas lite speciella roll i vårt samhälle. Medierna ska nämligen granska makten. Men vad makten egentligen är råder det väldigt skilda meningar kring.
Det är, hävdar jag, inte en slump att SVTs Uppdrag Granskning undersöker stora företag som t.ex. IKEAs verksamheter, medan Kalla Fakta hellre granskar "politiker, makthavare och samhällsfenomen". IKEA annonserar inte för enorma summor i SVT. Det gör de däremot i TV4. Jag hävdar inte att TV4 har partiska journalister, absolut inte. Men jag är fast övertygad om att kommersiella medier är tvungna att av rent ekonomiska skäl vara försiktiga med vilka uppdrag de ger sina redaktioner. Det finns redan kommersiella medier som med såväl entusiasm som skicklighet granskar "makten" i form av till exempel politiker, makthavare och samhällsfenomen. Av de media som har resurserna att göra större granskningar är det däremot försvinnande få som granskar "makten" i form av företag och kommersiella intressen. Om man nu tar bort den sista större fristående medieaktören- vad blir då kvar?
I det värsta scenariot får vi statskontrollerade medier som helt undviker att granska den politiska makten i form av till exempel tsunamiband, utlämningar av personer bosatta i Sverige till CIA för transport till egyptisk tortyr, eller vad det nu kan vara. Samtidigt som en ideologisk styrning av verksamheten förhindrar eller försvårar granskningen av kommersiella intressen. "Regeringen hatar IKEA, ty Uppdrag Granskning granskar inte någon annan
möbeltillverkare". "Lundin Oil ser allvarligt på företagsklimatet i Sverige där den statskontrollerade televisionen ägnar sig åt förföljelsekampanjer". Och så vidare.
Det har varit politiskt ohållbart att öppet argumentera för ett avskaffande av public service med nuvarande finansieringsmodell. Till exempel kunde den borgerliga kulturminister som struntat i att betala tv-avgift inte sitta kvar, oaktat att detta internt i det aktuella partiet (moderaterna) och framför allt i ungdomsförbundet (moderata ungdomsförbundet) snarast är den allmänna åsikten. Men i och med en ändrad finansiering öppnar sig nya möjligheter för den här ideologiska falangen. När public service trovärdighet ständigt kan ifrågasättas utifrån risken för politisk styrning faller ett viktigt argument till verksamhetens försvar. Verksamheten kan också angripas från en ekonomisk vinkel av den skattebetalare som eventuellt har synpunkter på vilket innehåll de statliga medierna tillhandahåller.
Public service som det existerar idag är en viktig del av den svenska demokratin, precis som presstödet, offentlighetsprincipen eller yttrandefriheten. Sveriges Radio, Sveriges television och Utbildningsradion tillhandahåller program man inte finner någon annanstans. Public service är en garant för att det i vår demokrati finns en oberoende röst som kan granska alla makthavare- även de ekonomiska makthavarna. Utan risk för självcensur för att inte riskera reklamintäkter.
Den rösten är för viktig för att ideologiseras.
